Fri som en satans fågel

Jag går en kurs som heter Djuren i litteraturen och jag har via denna kurs insett att jag inte tycker om fåglar. 

Förra veckan hade jag och min grupp ett föredrag om Orwells Animal Farm, Aisopos fabler och om Kalle Anka. Det gick helt fantastiskt bra och att inse strukturerna i dessa olika typer av djurcentrerad litteratur var inte speciellt svårt. Detta föredrag var ett av de få som gått riktigt bra under min studietid och jag hade bra fiilis resten av veckan. 

Denna vecka är det däremot fågelvecka och jag blir irriterad av att ens se fåglar utomhus just nu. Igår såg jag en V-formation med fåglar och jag blev genuint glad över att de flyger iväg till varmare breddgrader. 

H som i Hök är ett verk vi ska ha läst till fågelveckan och jag borde veta bättre än att bli irriterad över småsaker, men såklart blir jag irriterad. Jag har ännu inte lyckas komma igenom den och jag hakar upp mig på hur skribenten för fram sin tematik genom det här djuret. Jag tycker att valet av djur är otroligt dåligt. Förmodligen eftersom jag är rädd för fåglar på grund av alla jävla måsar som anfallit mig genom tiderna. Språket är också otroligt störande och jag känner mig ointresserad. Jag känner att jag hatar fåglar. 

Ganska intressant är det ändå att jag kan förkasta ett verk bara på grund av att jag ogillar djuret i fråga, inte sant? 

Xanna
Publicerad 17.09.2017 kl. 20:16

Aj just jaa Jesus och Jumala finns ju också

Jag förstår inte hur folk klarar av att vara så vanliga. Hur de bara klarar av att stiga in i ett rum och bli till en del av andra människor. Hur man blir antagen till utbildningen i rätt sätt att använda strumpbyxor. 

När man är på baren så lyckas folk hålla i sina stop på ett nonchalant sätt, de riktar sina glas åt mitt håll och stopen viskar åt mig att: nu ska jag sup men endå va snygg men ändå ganska äcklig men endå lite ful. Jag står där som en handfallen makaronipåse som försöker balansera det där glaset mellan mina titties. Jag förstår inte hur folk klarar av att vara så vanliga. 

När man står, bara står och tittar på varandra utomhus i en ring. Så hissas ett Marlboro paket fram och alla står där och stirrar på varandra och sen drar någon en juttu från ett skribaläger år 2009 och jag bara aj just jaa Jesus och Jumala finns ju också. 

Fötter som går och det är linjer, folk står i linjer. Men det är ändå liksom ett kaos. Det är som om ingen annan ser att alla står i formationer. Citymarkets kassa är nog helt omöjligt den här tiden på fredagar säger min vanliga kaveri och jag vet inte hur folk klarar av att vara så vanliga. 

"Ett ped" säger en bekant på en snap som hen sänt åt mig. Och jag bara aj just jaa Kokkola finns ju också. Så går jag och sätter på mig lila ögonbryn och skriver Kokkola på armen, för jag vill minnas att det finns. 

Så står du där i en kö med såna strumpor som bara täcker undersidan av foten och som inte ska synas när man har skor på sig. Och jag förstår inte hur man inte får fel i huvudet av såna strumpor. Jag ser bilder på strings och jag vet inte hur folk klarar av att vara så vanliga. 

Läkare rör i mig och jag vill dö. Det känns som att beröringen aldrig kommer att gå bort. Random människor rör i mig och folk verkar vilja röra i varandra. Och jag blir så innerligt arg på hur vanliga folk tycks vara. 

 

Xanna
Publicerad 07.08.2017 kl. 22:44

Det här är jag

Om jag skulle beskriva mig själv som en alkoholsort skulle det vara lonkeron. Lite äcklig och försöker göra sig mer extraordinär än vad den egentligen är.

Mitt favoritämne är jag. Så mycket ”jag” att jag översvämmas av mig själv. Talar alltid om mig själv.

Jag är jag. Svår att beskriva men gör det ändå ofta. Folk säger att jag är störande och over the top. Folk säger också att de tycker om mig. 

Det krävs mycket tålamod och förståelse för att orka med mig i längden. Men jag ger också givande diskussioner om jag uppskattar ditt sällskap. Inspirerad och kaotisk. 

Österbottning men nu i Åbo. Förälskad i en jätte med orange hår, han ser ut att bo under en bro. Jag har en katt som bor i Jeppis. Live keikkor gör att jag orkar med Åbo.

Jag är fullständigt inkompetent, därför är jag poet.

Vill inte leva men vill inte heller dö, lever i ovisshetens limbo.

Lite obehaglig, ganska egendomlig, special flower, högljudd men ändå tyst.

Skriver ganska dåligt men ändå tilltalande på en höger eller vänster.

Dessutom är jag arg.

Lär väl märkas i slutändan (i reve?!) vem jag är.

Xanna
Publicerad 21.02.2017 kl. 01:01

Jag är en människa med försmak till lonkero. Mina passioner i livet är poesi och att sitta på wc.

Senaste kommentarer