Bilder på min dator

 

Rosanna Fellman
Publicerad 06.11.2017 kl. 11:53

Kladdkaka

Alltså är jag int lite för gammal för det här? Den här provokationen och det här motsättande jag konstant håller på med. Har jag int kommi över det här med att vara så jävla alternativ. Nä, tydligen int ännu över det nej. Leva för att stå för en image. Min imago är att vara SÅ HÄR. Och min image dör aldrig ut. Hur har jag ens lyckats?

Jag är som en kladdkaka med en surprise man egentligen inte vill ha. Typ gummybears fyllning. Vid första utgrävningen slafsar en färggrann bit ut och man inser att det inte alls var det man ville ha. Men man äter det ändå för att man har betalat för det. Man har förväntat sig en sak men det kom en annan slafsig bit ut och den biten är min image. Jag är en slafsigt färggrann kladdkaka. 

Rosiannia
Publicerad 06.11.2017 kl. 03:09

"Kom ihåg att dåka tills du har ont i tissarna" - Satan

Förra inlägget är sponsorerat av min tissi. Var och dåka igår och nu har jag ont i min högra spene. 
Rosanna Fellman
Publicerad 05.11.2017 kl. 03:07

ZPG

Om jag sku villa så sku jag kunna få mina bröst att bli till spenar. Det är helt absurt för mig. Ett litet frö inuti mig och sedan skulle tissarna hänga och slänga, droppa och en tjock vätska med protein och jag har en varelse som använder dem. Lockar inte direkt. En hjälplös varelse som skriker och skriker efter min spene skulle vara syftet, mitt syfte som livföderska. Denne individ skulle ta upp ofantliga resurser. Resurser som borde fördelas på annan nivå, som kunde rädda andra. 

Att skaffa barn är en självisk handling. Kanske en av de mest själviska handlingarna som finns. Att vara ledare eller fostrare på annat sätt är ungefärligt lika högt på listan. Min åsikt är att varenda par på planeten behöver inte skaffa barn, eftersom det redan är överbefolkat. Jag står för zero population growth (ZPG) och det är någonting som det borde pratas mer om. En likadan ökning som befarats senaste årtiondena är något som inte kan fortsätta. Detta på grund av utrymmes-, och resursbrist som redan råder till viss del. Alternativt kunde de länder med hög levnadsstandard dela med sig mer, men haha som om det sku hända.. 

Så klart behövs det nya liv. Många kommer säkert med flit missförstå mig och börja gaphalsigt skrika om rätten till att få barn. Javisst, det är din rätt och det är på dig hur ditt ekologiska avtryck förökar sig genom dina spenar. Jag syftar på att alla inte kan fortsätta i samma linje med att föda mer människor i samma stigande takt som tidigare, det är inte hållbart. 

R
Publicerad 05.11.2017 kl. 02:42

Vad ska du bli eller är du redan?

Det var en ekonom igår som frågade vad jag ska bli. Flera, flera, flera gånger kom det frågan om varför jag inte vill bli lärare. Och jag kunde inte forma orden som var min ideologiska stafettpinne åt hen. Det var inte godtyckliga svar, det enda som gick igenom var att bli fostrare. Jag ville förklara att jag är mitt jobb, jag vill inte bli någonting jag redan är. Jag är inte min förvärvsinkomst men jag är metoden. Metoden är att forma ord. Och jag är orden. 
Rosanna Fellman
Publicerad 15.10.2017 kl. 12:22

Fri som en satans fågel

Jag går en kurs som heter Djuren i litteraturen och jag har via denna kurs insett att jag inte tycker om fåglar. 

Förra veckan hade jag och min grupp ett föredrag om Orwells Animal Farm, Aisopos fabler och om Kalle Anka. Det gick helt fantastiskt bra och att inse strukturerna i dessa olika typer av djurcentrerad litteratur var inte speciellt svårt. Detta föredrag var ett av de få som gått riktigt bra under min studietid och jag hade bra fiilis resten av veckan. 

Denna vecka är det däremot fågelvecka och jag blir irriterad av att ens se fåglar utomhus just nu. Igår såg jag en V-formation med fåglar och jag blev genuint glad över att de flyger iväg till varmare breddgrader. 

H som i Hök är ett verk vi ska ha läst till fågelveckan och jag borde veta bättre än att bli irriterad över småsaker, men såklart blir jag irriterad. Jag har ännu inte lyckas komma igenom den och jag hakar upp mig på hur skribenten för fram sin tematik genom det här djuret. Jag tycker att valet av djur är otroligt dåligt. Förmodligen eftersom jag är rädd för fåglar på grund av alla jävla måsar som anfallit mig genom tiderna. Språket är också otroligt störande och jag känner mig ointresserad. Jag känner att jag hatar fåglar. 

Ganska intressant är det ändå att jag kan förkasta ett verk bara på grund av att jag ogillar djuret i fråga, inte sant? 

Xanna
Publicerad 17.09.2017 kl. 20:16

Aj just jaa Jesus och Jumala finns ju också

Jag förstår inte hur folk klarar av att vara så vanliga. Hur de bara klarar av att stiga in i ett rum och bli till en del av andra människor. Hur man blir antagen till utbildningen i rätt sätt att använda strumpbyxor. 

När man är på baren så lyckas folk hålla i sina stop på ett nonchalant sätt, de riktar sina glas åt mitt håll och stopen viskar åt mig att: nu ska jag sup men endå va snygg men ändå ganska äcklig men endå lite ful. Jag står där som en handfallen makaronipåse som försöker balansera det där glaset mellan mina titties. Jag förstår inte hur folk klarar av att vara så vanliga. 

När man står, bara står och tittar på varandra utomhus i en ring. Så hissas ett Marlboro paket fram och alla står där och stirrar på varandra och sen drar någon en juttu från ett skribaläger år 2009 och jag bara aj just jaa Jesus och Jumala finns ju också. 

Fötter som går och det är linjer, folk står i linjer. Men det är ändå liksom ett kaos. Det är som om ingen annan ser att alla står i formationer. Citymarkets kassa är nog helt omöjligt den här tiden på fredagar säger min vanliga kaveri och jag vet inte hur folk klarar av att vara så vanliga. 

"Ett ped" säger en bekant på en snap som hen sänt åt mig. Och jag bara aj just jaa Kokkola finns ju också. Så går jag och sätter på mig lila ögonbryn och skriver Kokkola på armen, för jag vill minnas att det finns. 

Så står du där i en kö med såna strumpor som bara täcker undersidan av foten och som inte ska synas när man har skor på sig. Och jag förstår inte hur man inte får fel i huvudet av såna strumpor. Jag ser bilder på strings och jag vet inte hur folk klarar av att vara så vanliga. 

Läkare rör i mig och jag vill dö. Det känns som att beröringen aldrig kommer att gå bort. Random människor rör i mig och folk verkar vilja röra i varandra. Och jag blir så innerligt arg på hur vanliga folk tycks vara. 

 

Xanna
Publicerad 07.08.2017 kl. 22:44

Konst

Vem är en konstnär och vem är inte? Ibland känner jag mig så jävla blottad när jag fotar, redigerar eller skriver. Ofta ligger det så mycket tanke bakom och oftast är det sjukt mycket mer i bilden eller texten än vad man först ser.

Det krävs tid för att verkligen sätta sig in i en bild - precis som med böcker. Det finns alltid en djupare nivå bakom konst än vad folk tror, det ligger så otroligt många timmar bakom med psykisk förberedelse.

I tonåren skapade jag en del bilder med olika filter och clip-art. Det var helt förskräckligt fult. Idag har jag tagit upp detta konstuttryck och jag har inte haft så roligt på flera veckor som jag hade då jag skapade min "konst". 

Här är mina konstverk från tidigare idag: 

Canada Turkey Acne on the internet

 

The patriarchy

 

Hawkeye on social media

 

You are Welcome in to this world

Xanna
Publicerad 08.06.2017 kl. 20:17

Jag tvivlar vidare

Jag försöker få ihop dikter, skriver om, skriver under och ovanpå. Skriker mig hes och gnyr i sängen över hur dålig jag är. Jag övar och försöker hitta vad som funkar men just nu känns det som att ingenting funkar. Jag befinner mig i det tvivlande stadiet av skapande. 

För mig så kan det tvivlande stadiet hålla i sig ända tills minuten jag sätter min fot på scenen. När jag faktiskt tagit mig upp och står där med mina papper blir det självklart. Det blir självklart att min text ska ljuda ur min mun. Det blir självklart att allt ska vara så. Hela den här processen med att tvivla gör att jag nästan vill ge upp. Det känns nästan meningslöst att göra det jag gör. Måste vara det värsta med skapande det här, det här tvivlet. 

Mindre än en vecka tills jag är i Sverige och pjasar ut ord genom munnen. Har ingen aning om hur det här ska gå, men det är väl det som är meningen. Jag tvivlar vidare. 

Roxanna
Publicerad 18.05.2017 kl. 11:39

Poetry Slam

Ikväll vann jag en tävling. Det känns stort och känns välförtjänt, eftersom jag försökt och övat så jäkla mycket. Jag vann då alltså ett poetry slam kval i Raseborg. Poetry slams ger mig energi och detta är min första vinst, därför känns det väldigt stort för mig.

Denna vinst innebär också att jag får åka till Göteborg och tävla i de Svenska mästerskapen i Poetry slam! Detta är hittills det största jag gjort i samband med mina kreativa intressen. Det är stort. Det är fint. Det här är ett modigare jag. 

 

Rosanna
Publicerad 05.05.2017 kl. 22:58

Jag är en människa med försmak till lonkero. Mina passioner i livet är poesi och att sitta på wc.